Upptäckt av ny cell presenterad på Fascia Research Congress 2018

  • Just nu pågår en global revolution inom anatomisk forskning, som i grunden förändrar vår syn på människokroppen.
  • Det handlar om Fascia, ett nätverk av bindväv som omsluter allt i kroppen, som tills alldeles nyligen inte ansågs betydelsefullt, men som 2017 blev erkänt som kroppen största – och kanske mest betydelsefulla – organ.
  • Denna nya insikt har lett till en löpeld av nya upptäckter som börjat utmana våra konventionella uppfattningar om människokroppen – och de senaste insikterna presenterades på Fascia Research Congress i Berlin.

Carla Stecco presenterar upptäckten av en helt ny cell

Det stora samtalsämnet under Fascia Research Congress 2018 var upptäckten av en helt ny cell presenterad av Carla Stecco, Professor i Anatomi.

Tidigare har man trott att fibroblasterna i fascian har ansvarat för produktion av både kollagen och hyaluronsyra (HA).

Stecco visade att det i själva verket är en annan cell, den nyupptäckta Fasciacyten, som står för produktionen av HA, vilket är den viktigaste faktorn för fascians glidförmåga – och därmed centralt för får rörelseförmåga.

En annan betydande upptäckt är att fasciacyterna stimuleras av dragliknande rörelser (t.ex. långsam utdragen stretch) medan fibroblaster stimuleras av belastning och kort stretch eller tänjning – vilket indikerar att Fasciacyter och fibroblaster är antagonister.

Det här tvingar oss att tänka om när det gäller både behandling av fascia och hur vi tränar.

“Vi har upptäckt en ny cell inuti fascian, som vi kallar Fasciacyter. Den har ett annorlunda beteende och kan skapa den glidande effekten i de olika typerna av fascia.”

– Carla Stecco, Professor i Anatomi

Flödet av vätska i vävnaden bygger om kroppen inifrån

Melody Swartz, Professor i Molekylär ingenjörskonst, visade nya bilder på hur ett ökad vätskeflöde i vävnaden hjälper kroppen att läka sig själv genom att flödet får kollagentrådarna i den extracellulära matrixen att omstrukturera sig.

De flesta manuella terapeuter rekommenderar att patienter ska dricka vatten efter behandling – men vet du varför?

Professor Swartz ställde frågan till publiken och förklarade att ett ökat intag av vatten hjälper flödet och därmed läkandet varpå hon utmanade terapeuterna på plats att rekommendera ett glas vatten även innan behandling.

“Sättet att tänka på, om vår anatomi och kropp, är förstås under förändring.”

– Jean Claude Guimberteau, specialiserad kirurg

Kan PMS ha med Fascia att göra?

En annan banbrytande upptäckt presenterades av Carla Stecco.

Hon visade hur fibroblasterna i den extracellulära matrixen påverkas av könshormoner, som t.ex. östrogen.

Hormonerna ”säger åt” fibroblasterna att minska produktionen av kollagen typ 1 och öka produktionen av kollagen typ 3 under både ägglossning och menstruation.

Så varför är det här intressant?

Förenklat så är kollagen typ 1 perfekt när vi är aktiva, vi tillverkar t.ex. mer kollagen typ 1 vid belastning, tryck, när vi lyfter saker eller tränar.

Kollagen typ 3 däremot, är mycket mer elegant. Trådarna är tunnare, spindelvävsliknande och optimala för intern kommunikation. Det intressanta är att kollagen typ 3 har lättare för att klibba ihop och bli inflammerad när kroppen är obalanserad.

Allt det här innebär alltså att det kan finnas ett samband mellan statusen på Fascian och PMS.

“Under ditt första år när du studerar till att bli läkare, får du ett kadaver och de skär upp det och du måste noggrant märka allting under tiden du studerar kroppen. Fascian kan du slänga i sopkorgen. Det är nästan som att vi är utbildade att inte lägga märke till den”

– David Lesondak, författare och Fascia-expert

Fler och fler forskare, från olika fält börjar intressera sig för Fascia

Leverpatologen Dr. Neil Thiese var en av huvudtalarna på Fascia Research Congress.

Han beskrev hur de genom ett nytt undersökningsverktyg, kallat optical biopsy, för första gången kunde få en tredimensionell bild av hur delar av kroppen ser ut inifrån, till skillnad från de tvådimensionella bilderna du får av ett mikroskop.

När de för första gången 3D-studerade ett blodkärl som leder in till levern upptäckte det ett område de aldrig sett tidigare.

”Jag är patolog, så jag sitter och tittar på mänsklig vävnad genom ett mikroskop hela dagen. Det är inte samma sak som att titta på levande vävnad, trots att vi låtsas som att det är det. Men nu har vi ett verktyg som gör att vi kan se levande vävnad och det ser inte ut som vi trodde.”

Dr. Theise blev konfunderad och började sitt sökande efter svar. När han kom i kontakt med Fascia Research Society fick han del av ny forskning som hjälpte honom undersöka det nyupptäckta området.

Han menar att det bara är en tidsfråga innan Fascia forskningen får sitt stora erkännande.

“Fascia är nästan en tredjedel av vår biomekanik”

– Antonio Stecco, assisterande professor på New York University School of Medicine

Har du optimerat din fasciabehandling för sårläkning?

Har du experimenterat med längden på behandlingen eller hur mycket tryck du använder?

Ibland gör vi saker utan att fundera på varför. I många år har det funnits fasciabehandlingstekniker med fastställda rekommendationer för tid och tryck. Men är dessa rekommendationer anpassade för avsikten med behandlingen?

Dr. Paul Standley, professor i Basmedicin och fysiologi upptäckte att dessa rekommendationer i själva verket var baserade på en 85 år gammal konversation mellan en lärare i osteopati och hans elev.

Genom forskning vet vi att fascia Myofascial release (MFR) ökar tillväxten av nya blodkärl, tillväxt och differentiering av immunceller, ökar cellens förmåga att överleva samt stimulerar sårläkning – men kan man anpassa MFR-tekniker för olika syften?

Dr. Standley började laborera med tid och tryck och upptäckte att det faktiskt gjorde skillnad. Exempelvis såg han hur lätt tryck under lång tid var bättre för sårläkning.

När det kommer till fasciabehanding är vi fortfarande i ett observationsstadie – så varför inte experimentera lite?

“Det är samma människokropp och vi har bara olika perspektiv på den. Jag tror att vad som händer, om vi pratar om samma kropp, så kanske problemen som delar oss handlar om språk och metaforer. Jag tror att denna typ av arbete börjar tillåta oss att se var de träffas. Om det händer, skulle du prata om global medicin och global hälsa, snarare än väst mot öst och sådana saker.”

– Neil Thiese – Professor i Patologi